”Som maräng när man doppar det i kaffet”
sagt av Birgitta Knutsdotter Olofsson, om att leken oftast tar slut när vuxna försvinner från lek de är inbjudna i.
Onsdag 4 oktober 2017, en av höstens vackra dagar, var jag, Margaretha Larsson, på Stockholms universitet. Lokalen rymde 50 personer, varav sju var lekarbetare.
Liber förlag hade bjudit in till seminarium med anledning av tre nya böcker:
Den fria lekens pedagogik av Birgitta Knutsdotter Olofsson
Barns rätt till fötter och rötter av Anne Kultti och Niklas Pramling
Förskolans yngsta barn: perspektiv på omsorg, lärande och lek av Ingrid Pramling Samuelsson och Agneta Jonsson.
Ingrid Engdahl, docent vid Stockholms universitet, som skrivit efterordet i Birgittas bok, inledde seminariet genom en tillbakablick av den utveckling som ägt rum i förskolan de senaste decennierna. Dessutom gav hon en överblick om vad styrdokumenten i dag säger om lek.
Efter Ingrid tog Birgitta vid och berättade om ett telefonsamtal hon på morgonen haft med sin storasyster, 94 år. Systern undrade om Birgitta var orolig för dagens framträdande. Birgitta svarade systern att hon hoppades att hon inte skulle tappa tråden. Storasystern hade då svarat: “De vet väl hur gammal du är?”
Nej, någon tappad tråd fanns inte i det nästan timslånga föredraget med Birgitta. Vi fick ta del av Birgittas tidigare forskning och erfarenhet. Det blev mycket skratt, ihop med Birgittas varma och innerliga kroppsspråk när hon beskrev leksituationer hon deltagit i. Här fanns inga ”flashiga” powerpointbilder, inga mikrofoner eller datorer, som ofta har en förmåga att krångla och begränsa föreläsaren. Birgitta blev inte ens störd av den brandövning som pågick med ett återkommande högljutt larm. Hon fångade upp tråden varje gång. Birgitta berättade om de livsviktiga lekreglerna som barn och vuxna behöver ha med sig, för att det ska bli lek.
Ömsesidighet, att man anpassar sig och samspelar med varandra oavsett ålder och styrka. Turtagande, att man turas om att bestämma, ta initiativ i leken och för leken vidare.
Samförstånd, att alla vet att man leker och vad man leker.
Birgitta talade också om transformation i leken, när man kan låtsas att soffan blir ett skepp som ger sig ut på ett böljande hav och äventyr eller när en sked blir en telefon. Hon avslutade med att berätta om hur en förskollärare som läste en saga om kattungar, ”plockade upp” kattungar från sagoboken, och la en i varje barns knä. Ett av barnen sa att han/hon kastade upp kattungen till molnen, där den skulle bo. Alla barnen gjorde sen likadant med ”sina” kattungar. Med den fina bilden på näthinnan, lämnade jag salen tre timmar senare.
1992 var Birgitta Knutsdotter Olofsson med på Föreningen lekarbetspedagogiks kongress och pratade om Lekens utveckling. Bland dagens publik 2017, fanns flera som lekarbetsföreningen genom åren bjudit in att vara föreläsare på vår kongress, bl a Eva Björn Norén, psykolog som 2003 föreläste under rubriken ”På spaning efter lekforskning i Norden”. Barbro Bruce leg logoped och universitetslektor föreläste 2009 om ”Språka och leka – för gemenskap och utveckling”. 2014 var det Ylva Andersson, dramapedagog, förskollärare och specialpedagog som föreläste om ”Barn som inte leker”. Ylva återkom 2017 då hon föreläste om ”Barns lek – vuxnas ansvar” om vilken betydelse vi vuxna har för att ge barn möjlighet att utveckla sin lekförmåga. Med på Libers föreläsning fanns också Lisbeth Ottosson, fil mag, specialpedagog och lekarbetspedagog som 2016 föreläste om ”Lekarbete som stöd för barns identitetsutveckling”.
Det är roligt att se att vår förening hela tiden valt föreläsare som på olika sett forskat och haft erfarenhet av barns lek. Vi ska se till att fortsätta att hålla samma höga kvalité på föreläsare på våra kongresser. Vill du se hela listan på föreläsare kan du se den på kongressidan här.
Margaretha Larsson, vice ordförande i Lekarbetsföreningen
2017 10 04
