Lekarbetskongressen 2019

Den 5 april 2019 anordnades Lekarbetsföreningens årliga kongress på Radisson Park Inn Hotell i Solna.

Kongressen inleddes av föreningens ordförande Maria Söderqvist som hälsade kongressdeltagare välkomna.

Till att börja med:

Vårt varma tack till alla deltagare och våra inspirerande föreläsare för en gemensam dag i ett givande och tagande samspel! Många idéfrön såddes som kan växa vidare.

Deltagarnas utvärderingar visar att det även är mycket uppskattat att få del av olika fallbeskrivningar och lekarbete från vardagen i varierade verksamheter. Skulle du vilja berätta något om lekarbete på nästa kongress? Du är i så fall välkommen att kontakta Maria Söderqvist eller Margaretha Larsson!

En sammanfattning av föreläsningarna:

Barbro Bruce började dagen med en föreläsning om temat LEKA, SPRÅKA, LÄRA –  lekarbete ur logopediskt och specialpedagogiskt perspektiv. 

Barbro är leg. logoped och docent i utbildningsvetenskap med inriktning specialpedagogik, verksam vid Högskolan i Kristianstad. Hennes forskningsintresse rör hur man på olika sätt kan stödja och stimulera barn med en skör och sårbar språkutveckling, både hemma och i förskolan. Hon har även gett ut ett antal böcker för förskola/skola med vägledning om hur vi kan stärka barns självkänsla och goda utveckling utifrån personliga förutsättningar. På Förskoleforum skriver Barbro även artiklar särskilt anpassade för förskolan. 

Med värme, humor och engagemang delar hon med sig av sig själv. Erfarenheten är gedigen från praktiserad verksamhet med barn kopplat till forskning och vetenskapliga teorier. Som en röd tråd genom temat beskrivs god kommunikation, samspel och respektfull närvaro, där barnet är den som vet. 

Vi slår oss ner med eller utan kaffekopp och med pennan i högsta hugg. Föreläsaren inbjuder oss att njuta och det finns god anledning. Det blev en värdefull stund som gav oss många anekdoter från möten med olika barn och hur de tänker och hur vi kan ta emot och dela med oss i ett för barnet gynnsamt samspel.

Barbro Bruce berättar att hon utbildade sig i lekarbete i Malmö där lärare från pionjärgenerationen – Ingrid Sandén och Lisbeth Borg – höll i utbildningen 2010. Barbro hade upplevt att arbetssättet passade så väl ihop med den egna professionella synen på barn.

Själv har föreläsaren upplevt vikten av att forska, sprida, dela; försöka få in vetenskapen samt publicera för kritisk granskning. Hur kan vi möjliggöra detta inom vår förening är en bra fråga?

Lekarbetet har inspirerat Barbro att prova, tillämpa, bygga vidare på och koppla samman med övriga goda erfarenheter; teorier. Det gifter sig bra har hon erfarit. I lekarbetet blir det som att hänga kläder på det som barnet gör. 

Skolan har mycket att lära av förskolan – inte tvärtom, slår Barbro fast. Det gäller inte minst språkutveckling, tankeutveckling, empatisk samvarokompetens. Mycket behövs, ”rätt från början pedagogik” istället för ”en senare plåster pedagogik”. 

Viktigt är att visa respekt för barn, gå dem tillmötes. Vi sätter oss på golvet och låter dem styra ratten. Möter dem just där de är och lyfter därifrån. Vi vuxna behöver inte agera ”Google”, ha svar på allt. Google finns redan. Bäst är att samtala, berätta om sådant där barnet vet men inte vi vuxna. Prata om något hemifrån, något de tycker om eller en leksakskatalog/bilder eller foton. Vi kan bekräfta, undra och utforska tillsammans. Hur hänger detta ihop? Hur kan vi ta reda på det? När vi möts i ett samspel får barnet växtkraft och motivation. 

Otroligt enkla saker kan trollbinda- en 6-åring meddelar sig med hjälp av Emojs – i form av många hjärtan – som kan betyda – jag är glad att du skall komma hit. En korv och ett träd kan betyda utflykt med matsäck osv. En association blir kvar som rot till nästa gång. Arbetsminnet fungerar så att det kan buffra över till långtidsminnet. Ljudet av en knackning på en träskiva kan hos det lilla barnet väcka tanken på tomten. Många parallella processer pågår hos det lilla barnet där vi gör klokt i att lyssna uppmärksamt på hur de tänker och vad de vill uttrycka. Barbro berättar om hur hon dramatiserar, hittar på hemliga finurligheter, låtsas lösa gåtor för att få reda på vad barn med olika svårigheter vill/ försöker berätta. Detta genom att på ett lekfullt sätt låta barnet vara experten. Själv tar hon den mindre vetandes roll. Det är den vuxne som behöver hjälp att förstå. I mötet med barnen finns så mycket att lära också för en vuxen och tillfällen att skratta åt tillsammans.

Barbro pratar sig varm för varmprat, något som skiljer sig väsentligt från kallprat.

Produktiva frågor som – hur skall vi ta reda på det – sätter fart på barnets kreativitet. 

Varmprat kan vara att tänka högt tillsammans, ge av hela sig själv i samtalet. Ej pusha, kräva, förmedla utan – jag är med dig. Inga kontrollfrågor – det handlar istället om att vara nyfiket intresserad av det barnet vill visa oss, något vi inte vet. Vi kan möta upp och ge ”plussvibbar”. Leka, labba – hur undersöker vi detta? Ett barn som har svårt att komma in i leken kan få tillgång till något spännande material att utforska tillsammans med en vuxen och kanske två valda kompisar. Genom positiv uppmärksamhet höjs statusen, fler blir sannolikt nyfikna och vill stå på tur. Säg inte till barnet – fråga om du får vara med. Inför ett NEJ sänks tilliten och självkänslan

Bekräfta och bygg på det som finns, fungerar och bär – inte på det som fattas och brister. Viktigt med ögonkontakt och att vi lyssnar, bekräftar, benämner det vi ser och upplever – och läser av, tar ögonkontakt! Genom att tala långsamt kan barnet  hinna svara med kroppsspråk, få tid för det sagda att sjunka in. Vi stimulerar då ömsesidigheten i kommunikationen. 

En stor konst är att vi genom vårt sätt att bemöta barnen får dem att känna att vi tar dem på allvar så att de vill dela sina känslor, tankar och upplevelser med oss och med andra/varandra.

De digitala verktygen kan också bidra till lek med språket, göra bilder, filmsnuttar, dokumentation där barnen blir delaktiga i dokumentationen som en länk mellan oss alla på förskolan, samt mellan  familj och förskola. Det finns också digitala verktyg (”appar”) där barnet kan spela in en berättelse med sin talade röst och få orden nerskrivna.

Litteraturen har förstås en given plats. Lyssna, lära, återberätta och dramatisera. Lek med orden, hitta på, vrid och vänd, skapa, rita, berätta och skriv. Älsklingssagor – läs dem ofta och många gånger! De uppstår som nya berättelser beroende på sinnesstämning och tankar för stunden. Att skratta tillsammans åt tokig- och roligheter stärker samhörighet och gemenskap. Rösten, tempot, styrkan ger liv till texten. Tänk bara på Astrid Lindgrens besjälade läsning.

Det är när barnen känner sig väl till mods som de lär som bäst. Vår uppgift är att lämna ifrån oss nyfikna, tillitsfulla barn som är villiga att söka kunskap/ lära sig mer. Det är så sorgligt att höra barn som säger att de längtar till nästa ledighet och uttalar – det är inte kul i skolan. Utmaningen för dem som tar över barnen i nästa stadium, gäller att hålla den positiva lågan brinnande att fortsätta vilja lära. Bevara barnens kraft som finns redan från början. När alla sinnen är med sker inlärningen som bäst. Multimodal inlärning med sång, lek, dans, skapande, litteratur under lustfyllda former ger både glädje och hållbarhet.

Barnen visar vägen, vi följer efter, vi öppnar dörren sänker tröskeln och bjuder in!

Så mycket mer finns att säga av de rika upplevelser vi som närvarande denna dag; all inspiration vi fick oss till livs. Nedan finns några lätt Googlade ingångar för den som är nyfiken. 

https://forskoleforum.se/personer/barbro-bruce – artiklar, föreläsningar mm.

samt möjlighet att ställa egna frågor till Barbro.

www.barnkulturrådet  

www.bokstart.se

Artikel att googla 

Förskoletidningen Varmprat – vägen till kunskap

Urval av böcker som nämndes i sammanhanget

Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund

av Bim RiddersporreBarbro BruceCharlotte PegettiAnnika ÅkerblomEva Johansson

Kärnämnen i förskolan : nycklar till livslångt lärande

av Barbro BruceBim Riddersporre

Maria Larsson och Janne Hagberg är familjebehandlare i den öppna vården. De tjänstgör i socialtjänsten Örebro pratade om temat LEKARBETE SOM EN DEL I SOCIALTJÄNSTEN FÖR BARN

Janne har en lång erfarenhet i lekarbete medan Maria är under utbildning och blir klar under våren 2019. De båda ser det som fördelaktigt med olika erfarenheter. I Örebro finns för övrigt glädjande många som arbetar med lekarbete.

Arbetet sker med hela familjen och de senast 10 åren har lekarbete kunnat erbjudas inom socialtjänsten i Örebro tack vare inspiration från Cecilia Bucht som är handledare i föreningens lekarbetsutbildning. 

Anmälan om behov av stöd kan inkomma från familjen eller en myndighet, skola, eller förskola. Uppdraget kommer sen till oss familjebehandlare, berättar de. De vuxna vårdnadshavarna till barnet kallas därefter till ett uppstartsmöte. Att kartlägga uppdraget kan ta cirka 14 dagar. Nu görs en bedömning av vilka insatser som passar i det enskilda fallet. Ingången, när lekarbete anses som lämpligt är, att föräldrarna först gör en förändring på hemmaplan för barnets skull. Först därefter kan lekarbete bli aktuellt för barnet. En gång i månaden går man igenom ansökningarna som finns för lekarbete. Lekarbetspedagogerna arbetar därefter fram en individuell plan och vem som skall ta hand om barnet. 

Lekarbete sker i huset. De är mycket nöjda med lekarbetsrummet som är ljust, lagom stort, med nära till toaletten. Det finns även rinnande vatten i rummet.

Trygghet är särskilt viktig när dessa barn har lekarbete, då de ofta har en kaotisk vardag hemma. Under lekarbetet uppehåller sig föräldrarna i huset. Barnet visas vilket rum de sitter i. De kan vara på eget samtal, eller dricker de bara kaffe under tiden som lekarbetet pågår. Ibland kan det även finnas föräldrar som sitter med i rummet för att barnet skall känna sig tillräckligt tryggt. Det händer att familjen erbjuds skjuts för att lekarbetet skall kunna genomföras. Då är det någon annan anställd. I övrigt är man mycket noga med att hålla övriga ramar som tid, rum och dag. Samtidigt uppnås att familjen får en rutin i sin vardag.

Efter fem gånger sker samtal/avstämning med föräldrarna för att hämta information om det är någon förändring som observerats. Den eventuella förändringen delges även till skolan. Efter var femte gång sker åter samtal om det som händer runt barnet, om något nytt observerats sen sist.

Förändringar är ofta synliga både hemma och i skolan.

Maria och Janne berättar om flera fallbeskrivningar genom åren. Barnen kan ha varit med om mycket våld, missbruk, psykisk ohälsa, konflikter, otrygghet.

”Livets träd”, berättar de, är en annan stödinsats man satsar på inom Örebros socialtjänst. Samtal sker om metaforen trädet. Från roten till stammen, till de gröna bladen. Var kommer jag ifrån? Vilket sammanhang är jag född i? Vilka är mina nära vuxna? Man strävar efter samtal både med föräldrarna och barnet för att få syn på sitt ursprung och sin livssituation. 

Funderingar man har på arbetsplatsen nu är när barn plötsligt förflyttas utan att lekarbetet har avslutats. Hur gör man då? Ska man fortsätta med lekarbete på det nya stället? Vi har många frågor och oro kring detta nu, berättar Maria och Janne.

Det var alltså genom Cecilia Buchts försorg som lekarbetet kom igång i på socialtjänsten i Örebro. En person kan alltså göra positiv skillnad för många! Nu när de som har hand lekarbetet funderar över de utsatta barnens fortsatta stöd – vid förflyttning av olika skäl – kanske det finns någon som kan förmedla möjligheten med lekarbetsinsatser på flera ställen? Kanske är det just du? Barnen som det här handlar om är säkert extra känsliga för att bli svikna, för så kan det säkert upplevas när lekarbetet plötsligt försvinner utan förvarning. 

Anita Nyman-Antman  föreläste om LEKARBETE TILL ELEVER MED LÅG MOTIVATION FÖR SKOLARBETE, negativa tankar, svårigheter i kamratrelationer samt elever med svårigheter att gestalta och förstå sin omgivning.”

Anita är ped. mag. från Helsingfors Universitet, speciallärare och lärare i Vedic Art.

Vedic Art handlar om att hitta ”nyckeln” till vår egen väg i skapandet samt väcka upp den kunskap som redan finns inom oss. Mer att läsa finns på nätet för den som är intresserad att veta mer.

Anita arbetar i Finland med elever i årskurs 1-5 och är finlandssvensk med svenskt modersmål. Hon kom i kontakt med lekarbete, då hon var nyfiken på hur hon skulle kunna använda leken i verksamheten och hittade lekarbetsföreningen på eget initiativ på nätet. Glädjen var stor som Anita visade över att redan nu få berätta om sina erfarenheter på kongressen under den korta tid som hon varit verksam med lekarbete som insats. Det var ett par år sen hon gick utbildningen. 

Det behövs stort mod att ta klivet ut och berätta för andra, något som vi uppskattar mycket i föreningen. Genom våra utvärderingar ser vi hur våra medlemmar uttrycker det stora värdet att få ta del av fallbeskrivningar från olika verksamheter. Kanske är det du nästa gång som vill berätta om egna erfarenheter? Är du intresserad låt oss veta!

Hon berättade att hon lägger stor vikt vid skapandet i lekarbetsprocessen och är mån om att väcka intresse och nyfikenhet hos ledning och kollegor. Anitas entusiasm är påtaglig i rummet för oss som deltar i kongressen och vi i Lekarbetsföreningen skulle varmt välkomna ett utökat samarbete med våra grannländer!

Ett av Anitas budskap är att vi behöver ge oss tid för reflektion. Detta för att synliggöra insatsen för sig själv och upptäcka vad ”lekarbete” kan tillföra, hur det påverkar barnen vi arbetar med. Först då blir vi medvetna om den verkliga effekten av lekarbetet. 

Vi delgavs också några intressanta fallbeskrivningar där lekarbetet hade medfört positiva effekter och där även elevernas deltagande i skolarbetet hade ökat. Förhoppningsvis växer det fram ett ökat intresse för lekarbete över tid i den finska skolan.