Kongressen 2018

20 april 2018 anordnades lekarbetsföreningens årliga kongress på Radisson Park Inn Hotell i Solna. Här kan ni läsa en sammanfattning av kongressens föreläsningar.
Kongressen inleddes med att föreningens ordförande Maria Söderqvist hälsade årets kongressdeltagare välkomna.
Eva Kane började med att berätta om sin bakgrund. Hon har tidigare arbetat och bott på Nordirland där hon varit med och utvecklat skolbarnomsorg och lek. Hon flyttade tillbaka till Sverige för 10 år sedan och arbetade då på fritids. Idag arbetar Eva Kane på Stockholms Universitet och utbildar grundskolelärare med inriktning mot fritidshemsverksamhet. Hon verkar också för att leken ska ges utrymme på fritidshemmen.
Eva Kane bad kongressdeltagaran att tänka på ett barndomsminne som handlade om lek. Kane menar nämligen att det händer något i oss när vi framkallar minnen från barndomen. Detta fick diskuteras med bordsgrannen och det visade sig att det fanns många gemensamma aspekter i kongressdeltagarnas lekminnen. Det flesta minnen kunde härledas till aktiviteter utomhus och att det inte var några vuxna lekdeltagare med.
Eva Kane redogjorde även för forskning och teorier om lek i termer av lekens funktion. Hon kom också att beröra vilka kriterier som finns för lek. ”Hur vet vi att något är lek?”. ”Vad är lekens innehåll? ”Hur leker vi?” och ”Varför leker vi?” Det finns instrumentella förklaringar, vilket kan ses som ett vuxenperspektiv. Det handlar om leken har ett fördröjt värde och att leken är för någon annan. Synsättet genomsyras av att man lär sig när man leker eller när man bearbetar sina upplevelser. I leken får barn möjlighet att ta tillbaka kontrollen över sin situation.
Leken kan också ses som egenvård. Med detta menas att leken har ett värde i nuet och att man leker för lekens skull.
Det finns även filosofiska förklaringar till lek. Vi har alla säkert hört uttrycket ”Livet leker”. Leken kan ses som okontrollbar kraft. Leken kan också ses som en spontan uttrycksform för livsdrift.
Fritid är lek och leken kan uppfattas som en karneval. Karneval handlar om att kliva av verkligheten och att normer och regler upphävs.
Eva Kane exemplifierar vad grändsöverskridande lek skulle kunna vara. Det kan till exempel handla om att man klättrat på rutschkanan i stället för att åka på den. Enkelt uttryckt handlar det om att man vet vad man får och vad man inte får göra.
Under föreläsningen lyfte Kane återigen frågan ”Vad är lek?”. ”Hur vet vi att något är lek”. Vad är det för skillnad på lek, arbete, sportdeltagande, vila och lärande?
Eva Kane lyfter att barn kan hålla på med flera saker samtidigt och ställer i samband med detta ytterligare en fråga värd att reflektera över: ”Kan man leka och arbeta samtidigt?”.
Leken utgörs i mångt och mycket av regler. För barn handlar det om att förhandla och förändra reglerna. Här tar Eva Kane upp fotboll som ett exempel och menar på att det finns olika typer av fotboll. Föreningsfotboll, klungfotboll och det vackra spelet. Kane menar att för barn pågår dessa samtidigt. Kan man förändra regler eller ej? Man måste hela tiden verka för att föra leken framåt.
Eva Kane lyfter också att vuxna tenderar att tro att barn fastnar i lek men menar på att det faktiskt kan finnas en variation.
Det är inte helt lätt att definiera lek. Barnkonventionen artikel 31 lyfter barns rätt till lek och Eva Kane berättar att det ska skrivas en kommentar till artikeln för att nationer skall kunna rapportera hur de arbetar med artikeln.
Kane menar på att barnen ska kunna använda leken och att det är barnen som äger processen. Det är barnen som gör leken.
Vad säger barnen att lek är?
– Att få välja själv
– Kul
– Leka häst eller krig (vad)
– Leken bara blir (hur).
Kane ställde också frågan vad fri lek är. Vad är leken fri från? Fri att?
Vad är det som möjliggör lek och vad är det som begränsar den? Det finns både kulturella och diskursiva förutsättningar för lek. Men också materiella och ekonomiska förutsättningar. Vad finns det att leka med och vad får man leka med?
Eva Kane menar på att barns möjligheter att röra sig fritt utanför hemmet har begränsats. Leken påverkas även av sociala och politiska förutsättningar. Vem är det egentligen som bestämmer vad som får lekas?
Frågor att reflektera över: Vad kan man när man leker?¨
Vad innefattar leken? Fakta, förståelse, förmåga och förtrogenhet.
Hur leker barn? Samförstånd, Ömsesidighet, turtagande.
Eva Kane använde också begreppet förhandlings-agens hänvisade till Waermös ”Lek på skolgården”. Eva Kane hänvisade också till Hallgren (2018) som använder sig av begreppet processdrama och förhoppnings-agens.
Efter Eva Kanes föreläsning var det Sofie Sandström tur att ta vid.

Sofie Sandström är utbildad lekarbetspedgog via lekarbetsföreningen.
Sofie är utbildad 4-9 lärare och undervisar i dag i en F-6-skola i Vingåker. Hon undervisar bland annat i svenska som andra språk och som lekarbetspedagog. Hon är också med i skolans elevhälsoteam och berättar att hon tagit emot barn från andra skolor som varit i behov av lekarbete. Då Sofie arbetar med många barn som har arabiska som modersmål, nyttjar hon en informationsfolder på arabiska när det går, för att informera vårdnadshavare om lekarbete.
Under föreläsningen berättade Sofie om sina erfarenheter av att ha lekarbete med nyanlända barn. Hon visade bilder på sitt lekarbetsrum, lekarbetsmaterial och kunde även ge tips på just material. Sofie Sandström rekommenderade bland annat långsamtgående bollar och att så kallade gruppbord kan användas till sanden.
Sofie beskrev också lekarbete och barn hon mött i lekarbete. Många av barnen som Sofie träffat i lekarbete är nyanlända och har tvingats missa mycket lek. De kan vara traumatiserade.
Sofies föreläsning var verkligen inspirerande och gav en nyanserad bild av lekarbetets betydelse för barn.

Efter lunch föreläste Ulla Dahlstedt. Ulla är utbildad förskollärare, specialpedagog och lekarbetspedagog och har arbetat som biträdande enhetschef inom förskolan.
Syftet med Ullas föreläsning var att relatera till tidigare föreläsare och hon tryckte särskilt på att styrdokumenten i förskolan stärker barns rätt till lek.
Ulla menade på att många barn i lekarbete har någon form av problematik som leder till att de behöver få verktyg för att få ett bättre liv. Vi kan inte lämna barn ensamma med deras bedrövelser.
Ulla kom också att prata om inskolning och hur viktigt det är att föräldrar känner förtroende för den pedagog som skolar in deras barn. Vidare lyfter Ulla att anknytningen har fått mindre betydelse i förskolan men att den är på väg tillbaka. Barn behöver få knyta an till en vuxen i taget. Det är också bra om barnen under inskolningen får vistas på förskolan under de tider föräldrarna ska jobba. Ulla rekommenderar att barn som skolas in, inte ska äta eller vila första dagen på förskolan. Överlämningen av barnet från föräldrarna till pedagogerna är viktig. Ulla föreslår att den pedagog som ansvarar för inskolningen ska ha samma tröja på sig för att barnet ska känna igen denne genom visualisering. Under inskolningen är det föräldrarna som ska stå för barnets vård och omsorg. Pedagogernas uppgift är att observera, ej granska, hur föräldrarna gör. Föräldrarna ska också sitta på samma ställe så barnen vet var de är under inskolningen. Under inskolningen kan det vara bra om pedagogerna byter arbetstider utifrån när inskolningsbarnet är där. På fjärde dagen av inskolning kan föräldrarna lämna barnet. Det är viktigt att lämning och hämtning är tydlig. Ulla tipsar om att föräldrarna kan lämna kvar något hos barnet som tillhör dem, till exempel ett halsband, något som måste hämtas, för att visualisera för barnet att föräldern kommer tillbaka. Genom att filma barnet under dagen och sedan visa föräldrarna att det gått bra kan ge föräldrarna trygghet.
Ulla tog också upp barn i behov av särskilt stöd och varför man söker hjälp för dessa barn. Ulla menar också på att det är bra att barnen får träna sin vestibulära perception till exempel genom att snurra och hoppa.

Kongressen sista föreläsare var Astrid Andersson, förskollärare och utbildad lekarbetspedagog. Astrids föreläsning genomsyrades av mycket humor och skratt och hon började började sin föreläsning med ett citat från ett av de barn hon har haft i lekarbete: ”Hur har du fått tillstånd till det här? Jag är 8 år och älskar att leka”.
Astrid lyfte vikten av att informera nya kollegor om metoden och dess syfte. Astrid beskrev sedan några av sina lekarbeten. Hon berättar om ett barn som begravde sin hand i sanden och själv uttryckte ”jag begraver”. Det var tal om att detta barn skulle gå om en klass. Barnet tog också med sig ett gummiskelett till ett lekarbete som begravdes i sanden. Barnet uttryckte också att det inte ville att tiden för lekarbetet skulle ta slut. Detta var ett barn som beskrevs ha en hård attityd. Barnet lekte också ofta att det lagade mat. När Astrid bytte lokal för lekarbetet, blev barnet orolig för att något skulle saknas. Barnet började också med att göra ett halsband på höstterminen, ett halsband som blev klart först till sommarlovet. Barnet önskade fortsätta lekarbetet till hösten.
Astrid berättade också om ett barn som undrade när det var dens tur att få leka. Barnet ville gärna leka att Astrid skulle köpa något. Barnet tyckte också om att leka doktorslek och att Astrid skulle leka att hon var väldigt sjuk. Astrid skulle sedan bli barnets fånge och ringa efter hjälp. Barnet visade stor uppskattning inför lekarbetet och uttryckte ”Vi gör det där roliga vi gjorde förra gången”. Barnet hade utvecklat sina strategier för att driva leken framåt. Detta var ett barn som inte hälsade på Astrid på skolgården eller i korridoren.
Astrids föreläsning visade verkligen på vilket värde lekarbete har för barn och vilka olika sidor de uppvisar, beroende på vilken kontext det befinner sig i.

Vi tackar alla duktiga och intressanta föreläsare för en inspirerande dag.