Kongressen 2014

Föreningens kongress hölls 4 april i Haninge med ett 60-tal deltagare.
Dagen inleddes med föreläsningen Barns lek – vuxnas ansvar av Ylva Andersson, projektledare för IPA – International Play Association i Sverige, utbildad dramapedagog och specialpedagog med halvtidstjänst i Värmdö. Hon fokuserade på barn som inte leker i förskolan och skolan av många, olika anledningar. Hon beskrev barnens svårigheter och talade om de vuxnas ansvar att ordna det så att dessa barn blir stimulerade att leka och får stöd och möjlighet att delta i andra barns lekar. Mycket inspirerande, praktiskt tillämpbart, trevligt och mycket bra, var omdömena.
Många barn ägnar mycket tid åt dataspel. Vad lär sig barn av dataspel och vad missar de, som inte leker låtsaslekar? talade Gunhild Westman om. Dataspel hör till en global, mycket valutastark marknad. Barn tränar koncentration, spatial förmåga och att inse enkla samband. I jämförelse med lekandet, där barn också tränar koncentration och att inse sammanhang, missar dataspelarna utvecklingen av social förmåga och språkutveckling, både vad gäller kroppsspråk och verbal kommunikation, samt kreativitet. De missar också tillfällen att i lek strukturera och bearbeta egna upplevelser. Gunhild tog även upp om spegelneuroner och barns behov att bearbeta ”innehållet” i dessa i lek och kopplade det till programmet ”Leken som läker.”
Efter lunchen följde programmet Leken som läker – Lekarbete med barn med erfarenhet av våld i nära relationer. Cecilia Bucht, handledare i lekarbetsutbildning, specialpedagog med lång erfarenhet av arbete med barn, som far illa, och Elisabeth Eriksson, special- och lekarbetspedagog beskrev arbetet på en klinik för kvinnor och deras barn. De fokuserade på Elisabeths arbete med barnen, särskilt på lekarbete. De presenterade detta bland annat som en handledningssituation, där en stor målning, som ett barn gjort, var i fokus. Programmet var mycket uppskattat. ”Mycket intressant”, ”lärorikt”, ”starkt ” var vanliga kommentarer.
Därefter var det gruppsamtal.
1. Deltagare, som inte var utbildade i lekarbete, bildade en grupp och fick en presentation av metoden. De fick höra om några barns lekarbeten och se arrangerade bilder av scener från lek i sandlådan.
2. I en annan grupp var deltagarna utbildade, men hade inte använt metoden på flera år.
3. De, som var aktiva lekarbetspedagoger, ingick i grupper om 6-7 deltagare med en erfaren lekarbetspedagog som gruppledare. Samtliga tyckte att gruppsamtalen varit mycket givande!
Erfarenheter av lekarbete med barn med misstänkta eller utredda diagnoser. Gunilla Lindell, som har lång erfarenhet av specialpedagogiskt arbete, berättade om ett tiotal barn med fingerade namn, som hon haft i lekarbete. Frågan om diagnoser blev ofta inaktuell efter en tid med lekarbete. Hon berättade bland annat om Andreas lek, hans far satt i fängelse, om Olov, 12 år, som i leken bearbetade sin lilla systers död i spjälsängen, om en mutistisk flickas lek, vars mor varit utsatt för misshandel och om många fler. Hon mindes en gravt utvecklingsstörd, arg pojke, som inte hade något tal. De använde blompinnar att signalera till varandra med.
Gunilla berättade om en flicka, som saknade distans. Hon behövde stimulans, och lekarbete fungerade utmärkt. Hon beskrev också lekarbeten med några barn med diagnoser, bland andra en pojke med Aspergers. De lekte scener ur Djungelboken.
Utvärderingarna var mycket positiva. Föreläsningen var mycket intressant och lärorik.
Kongressdagen som helhet bedömdes som mycket givande.
Årsmöte hölls senare.