Kongressen 2006

2006 års kongress hölls den 23-24 mars på Hotell Park Inn i Haninge Centrum. Den hade titeln Barnet-Livet-Leken och öppnades av föreningens ordförande, Gunhild Westman, Uppsala.
Barns möte med livets mörka sidor var titeln på Lars Björklunds inledande föreläsning. Lars har arbetat som sjukhuspräst på Akademiska sjukhuset i Uppsala och sedan några år som kaplan på Sigtunastiftelsen. Föreläsningen handlade om barns förhållande till döden i olika åldrar, om att möta barn och vuxna där de befinner sig i sitt sorgearbete och om förmågan att vara närvarande. Indirekt om våra, åhörarnas, möten med drabbade barn och vuxna; om känslor, tilltro och mod..
Lars pratade en del om den existentiella leken, hur barnet ”leker ikapp en upplevelse i ett parallellt nu, och därefter kan föra den till dåtid. Den blockerar då inte längre framtiden. ”
”När jag ser hur barn leker kan jag förstå att leken är det språk som är det viktigaste redskap vi människor har för att kunna leva. Verkligheten blir möjlig att leva när den gestaltas i leken. Jag har sett flera sjuka barn leka sin sjukdom och genom leken hitta ett språk för sin livssituation.” Det sista citatet är från Modet att ingenting göra, som kom 2003 på Bokförlaget Libris.
Där skriver han även: ”Leken skapar ett rum som vi kan gå in i och ut ur. Inne i lekens rum kan allt gestaltas. Också de mest fruktansvärda händelser kan gestaltas utan att de väcker oro eller ångest. Leken har ett språk för det som inte kan berättas.”
Lars talade om leken, riten, konsten, musiken och poesin som sätt att uttrycka och bearbeta den sorgetyngda upplevelsen och föra den från nuet till förfluten tid och därmed öppna upp för framtiden och en utveckling.
Lekarbetspedagogiken stod i centrum under resten av kongressen.
Tre föreläsningar hölls i storgrupp och resten av arbetet skedde i mindre grupper. Indelningen i grupper gjordes efter deltagarnas önskemål: Det var beskrivning av metoden för några, som inte kände till den; förnyade kunskaper om lekarbete för andra, som skulle göra en ”nystart”, och erfarenhetsutbyten för verksamma lekarbetspedagoger.
Arbetet i grupper under torsdagen inleddes med att Astrid Andersson, Rimforsa, berättade för alla om sitt arbete vid en förskola i Linköping. Hon visade bilder av scener som barn byggt upp under lekarbeten och pratade om dessa.

Skärmavbild 2015-10-17 kl. 17.35.29

Annelie Dahlberg, Sandarne, var första talare under fredagen. Hon arbetar som specialpedagog i ett rektorsområde med förskola och grundskola upp t o m år 6 i Söderhamns kommun. Hon beskrev sitt arbete, där lekarbete med för närvarande sex elever ingår. Många fler är anmälda och står på tur. Hon berättade om hur urvalet sker utifrån individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram.
I Söderhamns kommun finns fem verksamma lekarbetspedagoger. De har bildat ett nätverk tillsammans med skolsköterskan och träffas regelbundet. På mötena tar de upp frågor som berör barnens lekarbeten och skolmiljö, samarbetet med föräldrar och personal samt om det för något barn eventuellt behövs mer stöd Ibland diskuterar de aktuell litteratur.
Personliga kontakter under kongressen ledde till att en lekarbetspedagog i en näraliggande stad, som inte har någon att samarbeta med om lekarbete, inbjöds att delta i dessa nätverksmöten.
Gunilla Lindell, Nykvarn, fortsatte och beskrev sin tjänst inom Botkyrka kommun, som innehåller lekarbete och handledning. Hon har upp till tio barn i lekarbete och har bra samarbete med skolpsykologen i området.
Gunilla berättade att hon har nära kontakt med lärare i en särskola, som hon försöker inspirera till att alla elever ska få leka mer under skoldagen.
De särskoleelever som gått i lekarbete har utvecklats mycket positivt. Självkänslan har stärkts, liksom förmågan att kommunicera genom talet och att samarbeta.
Gunilla har lekarbete med en elev med diagnosen ADHD och utvecklingsstörning. Efter några gånger kom han igång med lekandet, som stadigt utvecklas. Han är glad, iscensätter upplevelser i lekar, blir bekräftad och blir säkrare och mer koncentrerad.
Gunilla berättade också om en pojke 7 år med diagnosen Aspergers syndrom, som började i lekarbete, när han var 5 år. I början kunde han inte låtsas. Han var de sagopersoner, som han ofta gestaltade. Förmågan att låtsas har utvecklats och nu kan han göra lek av det som han upplevt. Han låtsas att leksaksdjur är personer, som deltar i leken. Han målar ofta och berättar samtidigt. Gunilla visade några målningar Han har blivit öppnare, mer social, söker ögonkontakt med Gunilla och fungerar bättre tillsammans med andra elever.
Annelies och Gunillas framföranden beskrevs som mycket intressanta och givande i utvärderingarna.
Lekarbete i förhållande till modern forskning om barns utveckling och lärande var titeln på Gunhild Westmans föreläsning under eftermiddagen.
Hon började med att sätta leken i relation till några förhållanden i förskolan som nyligen uppmärksammats i forskningssammanhang. Det gällde bland annat barns samvarokompetens och felbedömning av barns kognitiva mognad. Ett sätt att förbättra nämnda förhållanden är att utnyttja lekens potential på ett konstruktivt sätt i förskola och skola.
Därefter tog Gunhild upp Daniel Sterns teori om barns utveckling av självet. Den beskriver livsteman och är inte stadieindelad.
Hon studerade sedan barnens lekhandlingar och lekpedagogens bemötande under lekarbete i förhållande till teorin.
Som konkret underlag för studien användes några scener ur ett lekarbete med en femårig pojke, som visades på video, och replikerna mellan pojken och lekpedagogen, som fanns utskrivna. Det framkom ganska tydligt att pojken arbetade med sin själv – utveckling i leken och att lekarbetspedagogen bekräftade detta.
Gunhild hänvisade till beskrivningen av metoden, som även finns på denna hemsida och till fyra böcker i den litteraturlista, som utdelades:
Havnesköld, L & Motander P. (2002) Utvecklingspsykologi. Psykodynamisk teori i nya perspektiv. Liber
Sommer, D. (2005) Barndomspsykologiska fasetter. Liber
Stern, D. (2003) Spädbarnets interpersonella värld. N& K
Tähkäaho, T. (2005) Utvärdering av lekarbete i Haninge. LHS, Institutionen för individ, omvärld och lärande/ Forskning nr 30
Deltagarna i kongressen önskade mer av detta i sina utvärderingar. Kongressen avslutades sedan av ordföranden i föreningen Lekarbetspedagogik.
Gunhild Westman, ordförande